Start   

     Forskning  

     Kontakt    

   Media          

Påverkas närståendes situation

när unga får chattstöd?

 

NP Young Coachings chattstöd utvärderas i flera olika studier. Arbetsterapeuten Helena Söderqvist har tittat närmare på de närståendes situation. Resultaten i hennes masteruppsats visar inte några direkta mätbara förändringar för de närstående som kan kopplas till att deras barn får chattstöd – några upplevde en förbättring, andra en försämring.

 

Studien om de närståendes situation bygger på en skriftlig enkät. Den delades ut till föräldrar vars barn fick chattstöd i forskningsprojektet NP Young Coaching. Tio personer besvarade enkäten vid tre tillfällen; innan deras barn fick chattstöd, direkt efter avslutat stöd och sex månader senare.

 

Inom ramen för en masteruppsats i arbets-terapi har Helena Söderqvist analyserat enkätsvaren, som bestod av ett formulär med 75 frågor med olika givna svars-alternativ – och en öppen fråga där de svarande kunde skriva vad de ville.

– En tredjedel av frågorna handlade om hur mycket föräldrarna får stötta ungdomarna inom ADL och jag som arbetsterapeut jobbar ju med det, förklarar Helena Söderqvist.

 

Resultaten i hennes uppsats visar att det var just inom ADL – som står för aktiviteter i dagliga livet (activities of daily living) – som några unga behövde mer stöttning från sina föräldrar efter chattstödet. 

 

Kan du berätta lite mer om det?

– Ja, det var ju lite förbryllande till en början. Det vill man ju kanske inte helst, när man analyserar vill man ju gärna att saker och ting ska hjälpa och göra saker bättre.

 

Helena Söderqvist förklarar att det är svårt att få ett statistiskt säkert resultat när det bara är tio individer som svarat på enkätfrågorna.

– Ja, det var ingen signifikans och det betyder att det lika gärna kan vara slumpen. Det beror ju på vilka individer man frågar. Det är det som är risken med små studier, det går inte att säga så mycket för tio personer. Frågar man tio andra kanske man får helt andra resultat.

 

– Jag har märkt att hjälp med ADL är sådant som föräldrar till barn med funktionsnedsättning successivt växer in i, så de märker inte exakt hur mycket hjälp de ger. När man sedan träffas för att göra en ADL-bedömning och pratar igenom situationen blir många medvetna om hjälpen på ett annat sätt. Jag tror att det är det som har hänt när föräldrarna fått frågorna andra och tredje gången i den här studien – att föräldrarna blivit mer medvetna. Det är förklaringen till att vissa siffror ser lite negativa ut.

 

Kan du ge något exempel på sådant som föräldrarna svarat, som visar att de unga behöver mer stöd inom ADL efter att de fått coachning via chatt?

– Föräldrarna beskrev att det var ungefär lika jobbigt hela tiden, särskilt att alltid vara den som måste stöta på, påminna, tjata och styra upp. De skriver att de måste vara mentor för sitt barn hela tiden och aldrig kan koppla av, att de måste vara standby för jämnan och alltid ha mobiltelefonen på.

 

Genom enkätsvaren har Helena Söderqvist fått uppfattningen att de flesta föräldrarna ändå har ett relativt bra utgångsläge – utom ett par stycken som skattade sin situation som ”jättejobbig”, vid varje frågeomgång.

– Ja, för de flesta var utgångsläget kanske lite mer positivt överlag än vad annan forskning säger om hur föräldrar till barn med autism och ADHD har det. I den här studien har de skattat att de kunde hantera situationen, att de har vant sig vid situationen och att de oftast har en bra relation – så det var rätt bra från början.

 

Därmed kan det vara så, tror Helena Söderqvist, att de som nappar på att delta i en testgrej som den här, med chattstöd över internet i ett forskningsprojekt, är personer (föräldrar och deras barn) som inte har en alltför svår situation redan från början.

– De som har det väldigt jobbigt kanske säger nej, de vill inte hålla på och experimentera med något nytt, de vill ha hjälp av en terapeut på plats, säger Helena Söderqvist.

 

Du skriver i uppsatsen att det behövs mer forskning kring det här. Har du fler slutsatser eller råd?

– Man kan dra lärdom av det här, till exempel kanske man ska kombinera de här chattsessionerna med träning i naturlig miljö, i ungdomens eget vardagsliv. Till exempel kan man ha fler träffar på kliniken, öga mot öga, där man pratar om hur det har gått.

 

Hon tror att chatt och annat stöd via dator kan vara bra och effektiva arbetsmetoder, inte minst  utifrån att många med neuropsykiatriska diagnoser behöver hjälp.

– Jag tycker absolut att man ska fortsätta, men kanske modifiera. Dessutom är ju alla unika, man måste anpassa varje behandling utifrån var och en så mycket det går. Någon kanske vill ha mer chatt och mer träning, någon annan mindre chatt och mer träning. Det går inte att generalisera, alla är unika, med sina egna speciella behov.

 

– Men internet är ju framtiden. Och annan forskning har ju visat att till exempel KBT för fobier ger bra resultat, så det vore konstigt om inte det här också skulle kunna bli en av många delar i ett smörgåsbord av behandlingar som erbjuds, säger Helena Söderqvist. 

Text: Pia Mattzon

Foto: Patrik Ganebratt

Fakta Helena Söderqvist

Arbete: Arbetsterapeut i 24 år, tidigare inom barn- och ungdomshabilitering i Göteborg och Halmstad, numera på Vuxenhabiliteringen. Arbetar framför allt med personer med Asperger. 

  

Uppsats: Masteruppsats i arbetsterapi/fysioterapi  vid Göteborgs universitet, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi. Examination 8 maj 2014. Uppsatsen har översatts till engelska och publicerats som vetenskaplig artikel i Scandinavian Journal of Occupational Therapy.

  

Uppsatsens titel: Hur påverkas närstående till ungdomar med ADHD och autismspektrumtillstånd, när ungdomarna får internet coachning.

Chattstödet implementeras 

på Habiliteringen i Skövde

3 frågor till...

... Ingrid Bertils-son, verksam-hetsutvecklare vid Habiliteringen i Skövde. Ni har börjat använda chattstödet i större omfattning än 2011, hur då?

– Vi har börjat implementera chatt inom verksamheten. Det betyder att vi chattar med patienter som inte är med i forskningen.

Boråsteamet som tog emot de första patienterna i Borås.

Specialistenhet i Borås positiva till programmet

Coaching och stöd enligt NP Young Coachings modell används på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås.

Kurator Lena Johannesson var en

av dem som chattade med de första patienterna.

– Det är lättillgängligt för patienten och ett bra komplement till annat vi erbjuder, säger hon.

Utvärdering till hjälp för nya användare

Vilka erfarenheter inom NP Young Coachings projekt kan vara till nytta för andra enheter i framtiden? Det utvärderar forskaren Nanna Gillberg.

– Förhoppningen är att vi ska kunna dra upp riktlinjer för hur man kan lyckas med imple-mentering av modellen med chattstöd och vad man måste tänka på, säger hon.

Copyright © 2010-2017 NP Young Coaching

Kopiering och återgivning av material från denna webbplats är ej tillåten utan medgivande från NP Young Coaching.

Webbplatsen publicerad: [2010-04-18] Sidan uppdaterad: [2017-02-21]