Mattias2

Mattias: "En helt ny

typ av kommunikation"

Mattias var 26 år och studerade vid Göteborgs universitet när han deltog i chattprogrammet 2009.

 

Vad tyckte du om att vara med?

– Jag tyckte om det. Det var bra att jag fick en kontinuerlig och enkel kontakt med min psykolog. I och med att jag skrev ned allting hade jag en annan möjlighet att tänka efter.

 

Läste du alltid igenom vad du skrivit innan du skickade?

– Ja. Men det var inte bara det, utan man kan också scrolla och läsa vad man skrivit tidigare. Det är inte som när man säger något, då är det bara sagt och ligger löst i rummet. När det är skrivet är det mer konkret.

 

– Att formulera sig i text är ju faktiskt en helt annan sak än att tala, det är ju två olika handlingar.

 

– För mig var det väldigt givande att försöka omsätta tanken jag ville förmedla i skrift, om det var något som jag hade problem med, eller något jag tänkt eller känt. Det blev en helt ny form av kommunikation i situationen mellan patient och psykolog. Och den formen tyckte jag hjälpte mig på ett väldigt bra sätt.

 

Var det lätt eller svårt att använda tekniken?

– Det var väldigt enkelt, det ser ut precis som vilket chattprogram som helst. Kanske var det lite svårare än vanligt att logga in.

 

Litade du på säkerheten?

– Jag litade mer på min coachs försäkran att det var säkert, jag visste ju inget om programmet.

 

Vad ville du ha hjälp med av coachen?

– Jag kände att jag behövde en kontakt. Någonstans dit jag kunde gå för att  få utlopp för alla tankar och känslor jag går och bär på. Att få konkretisera dem, för mig själv och coachen, det är något man sällan gör utanför den typen av kommunicerande. Det var mest för att de har en expertis.

 

Att få bolla fram och tillbaka?

– Ja, exakt. När man får en tanke kan man skriva ner den, man får ett svar och kan läsa båda. Då kanske man tänker "vänta nu, det är kanske lite mer så här jag tänker...". Det blir ett sätt att utveckla tankegångarna, det trivdes jag väldigt mycket med.

 

Var något mindre bra?

– Ibland kunde jag sakna kontakten som finns i det mänskliga mötet. Det var kliniskt på något sätt, datorn blir som ett medium mellan patienten och psykologen. Det kunde göra att det kändes lite kallt, speciellt om det tog lång tid att få svar på en fråga och jag satt där och väntade...

 

Skulle du rekommendera detta till andra?

– Det skulle jag definitivt. Om så bara för att se om det fungerar för dem. Det är ett bra sätt att samla tankarna, främst för sig själv.

 

– Jag uppfattade programmet som ett väldigt bra sätt att fortsätta en kontakt efter en behandling, då man inte är i behov av akut hjälp längre. Vissa saker kräver ju att man möts öga mot öga, men det här är ett bra sätt att följa upp saker.

 

Skulle du vilja ha mer sån här kontakt, en längre period?

– Ja, det skulle jag.

 

Intervju: Pia Mattzon

 

 

"Jag fick tid med någon

som verkligen lyssnade"

Johanna är 23 år och bor i Borås, där hon studerar på högskolan. Hon har diagnosen Aspergers syndrom.

 

Johanna har kontakt med psykolog på Neuropsykiatriska behandlingsenheten på Södra Älvsborgs sjukhus och fick chansen att prova chattprogrammet under åtta veckor.

Chattprogrammet (kortversion)

1. Intervju med projektledaren.

2. Första träffen med personliga coachen.

3. Boka in tider.

4. Chatt och mejlkontakt i åtta veckor.

5. Två träffar med coachen under

8-veckorsperioden.

6. Kvalitetsintervju och formulär.

7. Formulären fylls i sista gången.